Kroppsideal & konstiga dieter, Datorspelen räddade mitt liv!

Jag tycker att det är väldigt viktigt att visa hur spel då främst datorspel kan rädda liv. Detta är bara en historia om hur spelen kan rädda liv och den är min.

Som liten var jag väldigt tjejig, minstingen och enda tjejen av syskonskaran på 3. Jag hade säkerligen upp mot hundra barbiedockor med tillbehör. Ju äldre jag blev märkte jag att jag bara blev mindre och mindre intresserad av de där ”tjejiga” så som smink,fixa frisyrer,shoppa kläder.  Jag började låtsas att jag var den där tjejiga tjejjen för att passa in bland de andra. När alla barn skulle leka ”mamma,pappa,barn” så var jag alltid polis. Som polis var jag varken mamma eller pappa eller barn jag var nått helt annat, något som var mer jag, någon som ingen visste vad det var, inte ens jag.  Jag spelade redan då spel på datorn och på min kära gameboy men inget som jag då såg någon nytta i, utan det gjorde alla andra barn med. Varje december kom det ut ett julkalenderspel, varje dag ett nytt spel. De var lycka de!

När jag blev 12 så klippte jag av mig mitt midjelångahår, såg ingen vits med långt hår de var bara massa tovor  & det var bara ivägen, Samma kväll var det disco på skolan då fick jag namnet ”härmapa”  en äldre tjej hade visst också klippt av håret något som jag som blyg o liten fick skiten för. Den kvällen var bara början.

Jag åt och var glad som vilken annan tonårstjej som helst, blev ofta kallad fet & ful något som jag med tiden började acceptera att jag var. Jag skrev väldigt många berättelser på den här tiden en lärare anklagade mig för att ha kopierat en av berättelserna ”den var för bra för att vara skriven av en 12åring”  samma lärare skrev även ett brev till mina föräldrar där hon med andra ord förklarade hur ful handstil jag hade och därmed fick jag gå på ”extra” svenska, där lärde jag mig inte ett skit och jag slutade skriva mina berättelser. Under samma år så började tjejerna, på rasterna fick jag inte hänga med dom utan dom satt i en kojja och jag fick stå utanför. Någonting jag också accepterade och löd vad dom sa.

Spelen kom mer o mer in på mitt liv, när jag som 13åring sen  började spela fotboll och märkte att jag var bra på någonting eller iallfall hyffsat.  Jag började spendera hela det sommarlovet till fotbollen, jag insåg då att om jag inte åt någonting och sprang mest hela dagarna med den där fotbollen så skulle jag säkerligen gå ner i vikt. Vilket jag gjorde. Nedan är två bilder ena är från när jag var 13 andra är från när jag mådde som sämst som 14åring.   Ena är en levnadsglad 13 åring som total strejkade fashion o smink en riktig tomby andra är en  wannabeetönt med besatt kroppsideal men största fokus på mat,träning och hur man ska bli som alla andra. Dessutom var jag lång, ”alla långa tjejer är modeller, ingen är fet”  Jag svimmade i skolan, på fotbollsplanen, tränaren tyckte inte att jag skulle träna tillslut. När jag kom till skolan efter sommarlovet var jag smal & fin, fick mängder av positivta kommentarer vilket fick mig att vilja mer. på min övriga fritid satt jag bara framför datorn och spelade cs , tränade eller grät floder.  Tjejkompisarna klagade ”du spelar ju bara dator hela tiden” . Datorspelen var terapi för mig. När jag spelade datorspel så fanns inga elaka människa, de fanns inget sjukt kroppsideal, jag var hjälten och jag gjorde någonting bra.Verkligenheten försvann för en timme eller två. Det var jag mot världen. En sekund av lättnad. Det är nog mycket därför jag försvarar spel när folk tar upp spel som någonting dom skulle kunna rubba en människas syn på sig själv, förstöra en människas kroppsideal. Verkligenheten för mig är en sak och då var det en hemsk sak det var där idealen fanns…i verkligheten, spelen var/är min fantasivärld där får jag vara som tomb raider en kickass karaktär + att hon är grymt snygg. Jag jämförde mig med verkliga personer inte påhittade tecknade karaktärer i spel.

13 år  vs  14 årImage

Nä nu får jag ta o sluta skriva. Det här blir ett alldeles för långt inlägg & eftersom jag inte har tid att läsa igenom det jag har skrivit så är detta säkerligen oläsligt för många. Men ni alla fattar nog grejen. Det är mycket som har format mig till personen jag är idag, detta är bara en del. Det var mycket som hände under dessa år.

”Livet är ett spel och DU är huvudkaraktären.”

One thought on “Kroppsideal & konstiga dieter, Datorspelen räddade mitt liv!

  1. Hah, som jag säger till alla icke gamers som inte förstår det hela: ”Jag har räddat prinsessor, dödat drakar, räddat civilisationer, besökt dimensioner, rest i tiden, upplevt de mest fantastiska historier… så vad gjorde du i eftermiddag?”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s