Jag är ingen Soldat!

Nu har jag ”mönstrat” om man nu kan kalla det mönstring. Kom dit, blev visad till fel ställe så kom 5 min sen pga detta,  fick stressa mig till datorprovet, mitt i provet så dog deras system..Någonting som ”aldrig någonsin” hade hänt tidigare.  När systemet väl kom igång igen hade man ingen koll på hur många av dessa 80min man hade användt till provet och hur många minuter man hade kvar,  vilket i sin tur gjorde mig ännu mer stressad. Efter provet fick jag gå till en psykolog som sa  ”du gjorde ditt prov på 25 minuter Rebecka, du fick ett bra resultat för att ha gjort det på sån kort tid men tyvärr så kommer du inte bli tilldelad en plats i denna omgång”  Fick sedan prata med en yrkesvägledare som tyckte jag skulle platsa bra som sjukvårdare och tyckte att jag absolut skulle söka igen nästa år, det jag failade på var ingenting  o bara slarvigt.

Sen igår vill jag bara  försvinna. Det värsta är väl att förklara för alla hur jävla världelös jag är som inte kom in. Ändå vet jag att jag aldrig fick visa vad jag går för. Jag fick inte göra fystesterna vilket gör mig ännu mer besviken. Det är just fystesterna jag har tränat inför.  Jag har inte tränat på att klicka på rätt kub eller rätt symbol och visst folk kommer inte tycka att jag är lika sämst som jag själv tycker jag är just nu. Det är jag själv som är min värsta fiende, jag trycker ner mig själv så jävlasjukt mycket om jag misslyckas med någonting.  Igår var ingen bra dag. först mönstingen sen gick bilen  inte igenom besiktningen och alla tåg från stockholm till eskilstuna var inställda.

om 1 år får jag söka igen, ETT ÅR.. Dom säger även att det blir svårare o svårare att komma in. Många har de som krävs men få blir tilldelade en plats.  Jag tror faktiskt inte att jag kommer söka igen, inte som de känns idag.  Mot nästa mål?!  jag vill ha ett fysisktkrävande arbete, jobba lite på liv o död . aldrig riktigt veta vad som komma skall.  Men jag vill inte jobba inom vården inte som undersköterska eller sjuksköterska nejnejnej. Polis? ännusvårare att komma in på polishögskolan men min som min mamma säger ”kom ihåg att du är ung, du har hela livet framför dig” även om jag känner mig som en misslyckad tant som fortfarande inte har någon vettig utbildning. Jag vill inte vara 30bast o jobba som undersköterska.   Jag är 22 nu.  Om jag bara kunde få ha lite tur i mitt liv så hade det varit fantastiskt.

När jag vaknade i morse vad jag som en säck potatis. ingen min. ingen energi. ingen lust till någonting. Drog till gymmet och tränade halft ihäl mig.  Hade metal på högsta volym i öronen och vrål kutade några kilometer på löpbandet sen dödade jag mina armar i styrketräning.  För första gången kollade jag mig i gymmets alla speglar som jag annars undviker, jag insåg att jag fått resultat. Min kropp har blivit lite ”tightare” om man får säga så.

Någonting positvit i denna svackan.🙂

Allt misslyckande och alla framsteg med hårdträningen får mig att vilja träna ännu mer, blir snabbare , bli starkare , bli sjukt jävla fit men nu måste jag ranka upp i MOH Warfighter det är väl de närmaste krig jag kommer!

Kom ihåg nerds.  Ni är awesome precis som ni är! 

(så nu har jag skrivit av mig nu känns allt lite lättare.There’s a piece of a puzzle known as life
Wrapped in guilt, sealed up tight)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s