Vill inte träna, orkar inte träna, KAN TRÄNA!

Efter jag fixade körkortet för en månad sedan,  vet jag att målen är närmare än någonsin. Det ända nu är att jag måste träna bättre. Bli snabbare, starkare & smidigare om jag nu ska ha någon chans i något av dessa som lockar mig mest just nu GMU (grundläggande militärutbildning) & polishögskolan.

Jag har förtillfället ingen skada vilket är ett mirakel ett upperligt tillfälle för att ligga i med träningen, vädret är perfekt för träning. Vad är det då som hindrar mig?  Det ligger nog mycket i det psykiska, den ständiga lägenhetsletandet, jobbstressen,  förnyelse längtan.  Jag vet att om jag tvingar ut mig  på en jobbig löparrunda så kommer jag må hundra gånger bättre efter än vad jag gjorde innan, men ändå gör jag det inte. Vill bara krypa ihopp till en boll o gråta som ett litet barn. Jag sätter för mycket press på mig själv, jag är alltid så överdrivet negativ mot mig själv och så överdrivet positivt peppande gällande andra. När ska jag lära mig att prioritera mig?!

Nä klunka upp ditt kaffe och på med löparskorna. Antagningen till gmu är påväg, ansökningen till polishögskolan öppnas nästa vecka. UT! 

Update efter löpningen :  klev just innanför dörren, gick ut med trasig ipod som vägrade spela musiken, bara o kasta skiten, arg som ett bi på mig själv som inte hade lust till att träna, gick 20 meter sen började jag kuta, jag kutade så långt jag orkade tvärstannade med världens håll o *poff* de var den frukosten det . Efter mitt lilla dramatiska stopp kutade jag igen, en polisbil släppte fram mig vid ett övergångsställe jag kollade på dom när jag kom kutandes, dom följde mig med blicken precis som om dom visste. Jag tänkte för mig själv. De där är mitt mål. Jag måste springa ännu fortare.  Ända gången jag tidigare sprungit så här fort måste varit när jag springer ifrån alla zombies men de här var utan zombies, de här var ren envishet.  Jag ger mig aldrig.

Ett mål är ett mål, det kommer inte alltid vara superroligt att träna upp sig i toppform men det måste ske, annars kommer jag sitta här om 40år och ångra att jag aldrig följde min barndomsdröm.

KEEP ON FIGHTING.

Image

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s